Jan
18

skriven av: kafferepet  

Lämna kommentar

Min resa stundas och jag har inte alls lust till något pompöst farväl, avskedsfest osv.

Istället styrde jag upp en sista-minuten söndagsfika.
farvalfika

Det var hur roligt som helst och väldigt avslappnat, kanske just tack vare mina väldigt låga förväntningar.

Borde träffas så där i stor skara vänner oftare.

Dessutom älskar jag att se mina kompisar umgås med varandra i ett sammanhang jag skapat. Det brukar fungera utmärkt och det är så roligt att se och höra dem prata i käft på varandra.

Jan
17

skriven av: kafferepet  

Lämna kommentar

Att flytta är ett ypperligt tillfälle att göra sådant som man sällan gör under normala förhållanden.

Att ge akutvård åt malbitna  yllevantar, mössor och halsdukar är ett exempel…Först tvätta, sen laga och till sist förvara i massor av lavendel. Masstvagning av strympbyxor är en annan sådan insats.

När jag gjorde rent i mitt lilla förråd upptäckte jag en målarhink med krackelerad akrylfärg som faktiskt gick att avlägsna med ganska mycket tålamod, ett vasst föremål och vatten.

Varför ska man lägga ner energi på något sådant när man har fullt upp med flytten kan man nu undra. Är det verkligen nödvändigt? Nej, men det gör gott att vårda de ägodelar man valt att  behålla.

krackelerad

Istället för att bara stuva undan grejer, skruvar man loss/åt, rensar, sorterar och polerar.

Vem vet hur lång tid det kommer att ta innan  man får lust till detta igen?

Jan
14

skriven av: kafferepet  

Lämna kommentar

Jag gillar när estetik och funktion förenas i lycklig tvåsamhet.

Därför uppskatar jag exempelvis skönheten och anspråkslösheten i planscher. Utilitära och lättviktiga.

När jag var på utställningen ‘Skandinaviska interiörer i konsten’ på nationalmuseet, köpte jag en affisch med Fanny Brates ‘Namnsdag’.

hemma

Jag satte aldrig upp den utan lät den ligga i sitt fina plasthölje i väntan på bättre da’r och nya väggar.

Men när min hyresvärd ville visa lägenheten för en ny hyresgäst här om da’n kom jag ihåg de fula märkena på hallväggen som blev till när en spegel avlägsnades nyligen.

Då fick jag en snilleblixt och tog fram planschen och trollade bort fläckarna.

Sen stod jag där och begrundade målningen…

Två unga flickor dukar fram namnsdagsfika. De skulle kunna vara systrar.

Den äldre flickans blick är frånvarande. Hon går med lätt böjda axlar och håller kakfatet  vördnadsfullt som i hypnos.

Jag undrar vad det kan vara  för sorts kakor hon kommer med - kubb, finska pinnar, rån?

duka

Lillasyster å andra sidan pysslar stolt och förnöjsamt med att dekorera bordet. Hon utstrålar ett medvetet lugn där i finrummet som badar i solljus.

flickadukar

Sju kaffekoppar har ställts fram - vilka kan gästerna vara? Är det en liten mandeltårta som står framdukad?

Uppvispad grädde fyller en glasskål med sin svulstighet. Jag undrar vad det kan vara för gott som ligger i det  lilla fatet alldeles intill vasen med prästkrage och blåklint?

Jag  väljer en julidag för denna fest.

På några minuter har jag målat upp en historia, ett sammanhang.

Det slår mig hur helande och rogivande konst är.

Att  beskåda en vacker bild  är nästan som att meditera, som att falla i trans. Planschtrans.

Jan
12

skriven av: kafferepet  

Lämna kommentar

Onsdagskvällen bjöd på en nyttig förevändning vid namnet tomatsoppa och en god orsak att umgås med bästa G. -  pannkakor…

Eftersom jag och G. har bikulturell bakgrund som gemensam nämnare kommer vi ofta in på samtalsämnen som har med  tillhörighet och identitet att göra.

Vi delade på ett fat pancakes och en rad gemensamma insikter.

pannkaksdag

Vi  förblir oss själva även om vi har den inlärda förmågan att anpassa oss till givna kulturella sammanhang; detta är dock inte alltid lätt för andra att förstå, inklusive för familjemedlemmar.

Vi vet vilka vi är. Egentligen är det inte själva identititen som är det största komplikationsmomentet. Det är snarare faktumet att vår identiteten saknar rak motsvarighet i andra människor eller direkt kopling till en fysisk kontext, t.ex. ett land.  Det här är förstås att använda sig av stereotyper och generaliseringar, men så kan det kännas.

Frågan som ofta återkommer  är: “Var vill vi leva våra liv?”. Vi har inget svar för tillfället. Vi lever båda i ett tredje land och accepterar att dessa år vi spenderat här lämnat spår i oss. Var vi befinner oss i framtiden återstår att se.

Om

Jan
11

skriven av: kafferepet  

Lämna kommentar

Om man går upp i tid, äter frukost i tid, klär på sig i tid och kommer ut för dörren i tid, ja då hinner man det man planerat.

Så blev det äntligen imorse. Det var fortfarande mörkt ute  när jag var på  kommunen och fick kölapp. Jag hamnade i ett byråkratiskt svart håll dessvärre, men planeringsmässigt var den hela expeditionen en succé.

img_1111

Jag hann även promenera till jobbet och se de vackra rosagula molnen veckla ut sig på den blekblåa himmelen.

Nu doftar det kaffe omkring mig, men själv  ska jag laga mig en kopp thé.

Jan
11

skriven av: kafferepet  

Lämna kommentar

När jag väl kom hem efter att ha konkat på kartonglådor var jag lagom svettig och trött i kroppen.

Då var det skönt att få ta en dusch, sätta sig ner, slå på datorn och betala lite räkningar.

Just så gillar jag låta kvällsfriden infinna sig.

skymma

När jag nu ändå behöver tömma skafferiet på sitt innehåll passade jag på att förhöja den meditativa stämningen genom att baka majsbröd.

gultolila

Ugnen surrade och datorfläkten flämtade.

packa ner

Sen var det bara att inviga kartongerna, vira in agodelar i tidningspapper, packa dem fint och prydligt och nöjt begrunda resultatet.

Jag kan förvisso tänka mig mer idylliska sätt att avsluta dagen på.

Men att vara i mitt kartongprydda kaotiska vardagsrum, fungerar ganska bra det med. Just nu.

Jan
8

skriven av: kafferepet  

Lämna kommentar

En flytt, eller rättare sagt en utflyttning är ett utmärkt tillfälle att:

kartong

Upptäcka sånt som hamnat bakom soffan

Gå igenom gamla almanackor

Läsa igenom dikter man skrivit en gång i tiden och riva sönder dokumenterade tankar som man inte alls kan förlika sig  med längre

Sortera bort underkläder som sett bättre da’r

Undra varför man samlat på sig allt det man äger

Inse att man har både skidställ och apres-ski stövlar och det till trots aldrig åker på skidsemester

Göra sig säckvis av med gamla dokument och pappren som förhoppningsvis kommer att återvinnas och komma tillbaka som något annat än räkningar

Bekfräfta att smink aldrig tar slut och att man skulle kunna måla hela väggar med rouge och ändå ha kvar till sin ännu ej födda dotters konfirmation

Sporra sin kreativitet och laga mat med sådant som måste förtäras

Sortera bort sådant man inte använder längre och ge bort till dem som kan ha mer nytta av överflödet

Gå igenom gamla foton

Undra varför man samlat på sig allt det man äger


Jan
6

skriven av: kafferepet  

Lämna kommentar

45-års åldern ska vara en vändpunkt. Åtminstone mentalt.

Det visar ny forskning.

“Deltagarna har exempelvis fått testa förmågan att resonera och dra slutsatser från matematiska och språkliga problem, att komma ihåg saker och skriva ner så många djur som möjligt på en minut.”

Och jag som alrdig ha varit bra på att dra slutsatser på matematiska problem? Är jag fördömd?

“De som deltagit i undersökningen är anställda vid regeringskansliet i London.” Hmmmmm. Vet inte hur man ska tolka just detta….

Typiskt pessimistiska rön. Utforsbacke och demens. Det bara väller fram vetenskaplig motsägelsefull information som man inte vet hur man ska förhålla sig till.

Lyckligtvis är jag trogen radiolyssnare och kan därför svara med följande forskningsresultat:

“Nervcellerna blir mer alerta”.

“Man blir aldrig för gammal för att lära sig något nytt heter det ju som bekant och nu visar faktiskt ny forskning att nya celler bildas i hjärnan under hela livet. Rolf Ekman är professor i neurokemi och arbetar vid Sahlgrenska universitetssjukhuset och han har kommit fram till att med rätt övningar kan hålla hjärnan i trim även på äldre dagar.”

Sånt som bl.a. är bra för minnet och intellektet:

Äta ägg till frukost

Sysselsätta sina händer

Sätta upp meningsfulla mål

Göra sådant som man tycker om

Räkna till 120 snabbt och syfta på att förbättra tiden

Tröstgivande  och pragmatiskt. Kanske något som de anställda vid regeringskansliet i London skulle kunna ha lite glädje av. De bör vara ganska deprimerade vid det här laget.

Jan
6

skriven av: kafferepet  

Lämna kommentar

Idag ska det bli överaskningsfika för en kollega på jobbet som fyllt år nyligen.

Då passade det utmärkt att slänga ihop en relativt nyttig chokladbollssmet och på samma gång stilla mitt pms-sug för något chokladigt, eller kakaohaltigt rättare sagt, men inte för sött.

Dessutom  så är primitiv matlagning idealiskt mitt upp i flyttningskaoset. Bara blanda ihop, röra och rulla.

Jag använde underbaraclaras recept som grund, men gjorde ändringar som följande:

200 gr syrad grädde, 1 msk honung, 1 msk carobsirap (underbart karamellig och nyttig), kakao och kanel, ca 1,5 dl hackad mandel och 1,5 dl havregryn. Sen rullade jag de små bollarna i sesamfrön.

chokladbollar

In cocoa we trust.

Jan
5

skriven av: kafferepet  

Lämna kommentar

Igår stod jag på perrongen i tunnelbanan och väntade på tåget.

Det kom fram en ung man som ofta brukar stå just där och sälja en tidning om hemlösa.

Han tittade mig i ögonen och bad mig att köpa tidning och Gud välsigne mig.

I min ficka kunde jag känna ett mynt, men jag var inte helt övertygad.

Han blev mer och mer påtryckande. ‘Du kan köpa mat till mig’, tyckte han.

‘Men vi står på perrongen’, svarade jag. ‘Du kan köpa mig en choklad’ var hans svar och han pekade mot automaten bakom oss.

Myntet kunde jag fortfarande känna i fickan, men det kändes inte helt rätt.

‘Nästa gång jag ser dig kan jag köpa mat åt dig’ sa jag. ‘Om du ser mig om en vecka, ska jag då vara utan mat tills dess?’, var hans svar med klagan i rösten.

Myntet hade hunnit bli varmt i min handflata. Tåget kom. Vid det laget var jag en ond människa som tog emot förbannelser med en fot på perrongen och en på väg in i vagnen.

Ska man ge av självgodhet, altruism, vid känslomässig utpressning, för att stilla sitt samvete, för att man råkar ha ett mynt i fickan? Ska man ge för att få välsignelse?

Hur det än är, tycker jag att vi bör hålla Gud utanför våra jordliga transaktioner. Jag vill inte ge för att bli välsignad och inte heller för att inte bli fördömd.

Annonser